Dennis A.J

Tänkte bara säga att jag har gjort bra framgång i min boxning, fått snabba fötter, bra gard och grymma jabbar samt hammar höger.

Även börjat på med Brasiliansk jujutsu som sidekick till välmående!

Hej, ber om ursäkt för värdelös uppdatering.

Men jag har varit helt nere på botten, sjukdom, krossade drömmar, familje beskymmer. 

Jag har alltså haft fullt upp, men nu ska jag skriva av mig lite så anonymt det bara går.

 

Jag har alltid haft lätt att kunna yttra mig gällande kärlek, det är bra lätt att påstå att man älskar någon.

Men för mig så uppenbarar sig alla känslor som egentligen fanns vart av att förhållandet tar slut.

Och det här med Ronja var något helt absurt annorlunda. jag fastnade på en gång för hennes leende och personlighet, hon tycktes vara perfekt.

Perfekt.. Det kan defineras på många sätt, men i mina ögon var hon perfekt, det enda problemet var att vårat förhållande var långt från perfekt.

Till slut visade det sig helt enkelt att jag var på tok för omogen och oerfaren jämnt emot vad hon är .Jag spelade även ett ''spel'' med henne, jag lät blotta min djupa sida dom första gång vi träffades, sedan lät jag min ytliga pojksida framträda som tillslut blev mitt fall.

Så vi , hon beslutade att vi helt enkelt skulle gå skilda vägar, DEN dagen jag fick hennes beslut var nog absolut en utav dom få värsta dagarna i mitt liv.

Hamnade i en total känslochock, jag skrek och grät så att varenda cell i min kropp röck och vred sig i smärtsamma kramper.

Och ärligt talat så svartna det för ögonen, varav jag vakna senare på kvällen helt kraftlös med bara tårar i ögonvrån.

 
Det har nu gått 1-2 veckor , jag har tappat begrepp på tid och rum, och allt är precis som samma dag.

Jag blir dagligen påmind utav Ronja, om jag är ensam hemma så ser jag henne överallt.

Alla minnen som sitter i ens hjärna , eller hjärta gnager och pinar en dagligen.

Somnar sent om nätterna med flertals uppvakningar då jag vaknar med dunkande hjärta och tåren i ögat.

Men jag ångrar inte att jag lärde känna henne, man ska aldrig ångra något som en gång gjort en lycklig.

Att veta att ens ex har gått vidare ger en alla möjliga känslor, men främst förakt och besvikelse.

Att inse det faktum att man inte längre har någon chans att återfå denna förmögenhet, kärleken igen.

Det är nog den sanna lasten som en människa inte ska behöva bära.

 

Jag har grymma vänner som hjälper och stöttar mig, kärlek till er.

Men det jag blir arg på det är att VARFÖR måste det alltid spelas låtar på radion som får en ledsen och att tänka på en person när man är deprimerad?!..

 

Hej världen, eller bara dom få personer som läser min blogg det kvittar vilket som.

Vill bara berätta om hur glad jag är då jag fått en super duper dunder flickvän som verkligen får varenda cell i min kropp att vrida sig utav kärlek då jag tänker, ser, hör henne.

Jag är verkligen kär..

Jag har dock inte känt henne allt för länge med det känns som att jag har känt henne hela livet och att all kemi emellan oss stämmer totalt överens.

Jag har ingått i en ''utmaning'' där jag inte får SÄGA annars då?
Fram till klockan elva ikväll och jag har redan torskat runt 4 gånger, men hon får första överraskningen på Fredag :) 
(Ronja, jag vet att du vet att jag vet att du kommer bli vääääldigt nöjd..)

Den här tjejen ger allt i min vardag ett färgstarkt inslag och ger mig fjärilar i magen 24 timmar om dygnet.

Varje gång jag kysser henne blir jag kär på nytt.

Om det här är lycka så är jag överlycklig.

 

Kort inlägg som inte är allt för relevant eller organiserat dock så var det mest för älsklingen min tjatar om att jag skall göra ett blogg inlägg.

Ronja jag älskar dig <3

 

 

 

Over and out.

Cheer's mate!

Hemma nu, inte haft en så här bra helg på grymt grymt länge.

Nu har det äntligen blivit som jag velat.

I fredags kom Ronja hem till mig, kolla på film och käka etc.

Sen så var det ju såklart krammys!:D

Senare på lördagen åkte vi till mormor på kaffefika, och efter den en tur med scanian.

Vi tog bussen in till stan, varav vi senare tog bussen till ''Gottsunda''? (Ronja.. Vad tusan heter ditt område?..)

 

Och därav for vi iväg åter igen till fyris och hade middags mys med ronjas kusin maja, det var väldigt mysigt!

Och roligt ska jag tillägga.

 

 

Sen åkte vi hem, sov, morgonmys, frukost, buss, vänta på buss, och så åkte jag hem.

Orkar inte skriva allt för detaljerat då jag är alldeles i extas!

Men nu ska jag ta o sova,

Cheer's mate!

Blir så in i helvete lack!

Vad krävs för att bevisa att man försöker vara en gentleman och inget patrask?
Är det alltid så att man håller upp dörren för en tjej så man ska kunna kolla in röven?

Är det alltid så att man säger något snällt, t.ex en komplimang så man ska få till det?

Är det alltid så att man är patetisk om man står för sina åsikter och samtidigt respekterar andras åsikter?

Tycker bara att det är så fruktansvärt patetiskt av människor att alltid försöka hitta på ursäkter och orsaker till att inte kunna ge en person tillit eller acceptera hans stil att leva.

Att man alltid måste vara ett svin för att få en livspartner, ett bra liv, bra umgänge.

Allt jag säger om det är FUCK THE LOGIC!

 

Vad rolig världen vore om alla var gentlemän och hade stil på sina akter i livet.

Att man behandlar kvinnor med respekt och kärlek.

Att man inte smutskastar livets ljuvligheter dvs kärlek, vänskap, sin framtid.

För att enbart uppleva till någon ''oskriven lag'' eller jag kanske ska uttrycka mig med ett annat ord, med ett oskrivet krav.

Vad krävs igentligen för att få människor män som kvinnor att inse hur man skall betee sig och agera jämntemot sin omgivning.

 

 

Tänkte även ta upp en viktig sak som jag av någon anledning argumenterat om senaste veckorna med alla möjliga.

 

Vad definerar en man?

Vad är en man?

 

 

Jo min personliga åsikt.

En man har stil, han behandlar sin kvinna med respekt och kärlek.

Han tar hand om sina egna i vått som torrt.

Kunna visa sina känslor inom viss gräns, med andra ord tycker jag att man ska kunna stå för det man känner.

Inte kasta skit på andra för att ''rena'' sig själv.

Laga mat (vilket inte jag kan, än..) alltså inte lägga allt ansvar på andra.

Kunna ta eget ansvar.

Vara ärlig.

Lojal mot sina vänner och folk som ger sin tillit.

 

Det är dom viktigaste egenskaperna en man ska ha enligt mig, kanske är ute och cyklar?
Men det är den här bilden jag fått utav en riktig familjekarls ideal.

Kan ha totalt fel, men det här är min blogg, mina åsikter, respektera eller dra.

Jag skulle vilja bli en man i framtiden som faktiskt har dessa egenskaper,

Och ha en familj.

Som en viss person sa, ''Behandla din kvinna som din dotter skall bli behandlad''.

Respekt och kärlek, det kommer man längst på här i livet.

Inge snack om saken!

 

Cheer's mate!

Så sjukt glad, varit helt superglad senaste dagarna, timmarna, minuterna, sekunderna.

Trodde aldrig jag skulle känna just den här glädjen efter vissa förluster och prövningar som jag bemött.

Men nu är det VERKLIGEN så att jag haft fel, trodde aldrig att jag faktiskt skulle känna denna trygghet och glädje jag upplever nu just tack vare EN person som nyligen blivit involverat i mitt liv.

Tänker endast på denna underbara människa dag som natt.

Denna person får mig att le, skratta, se ljust på det allra mörkaste.

Har suttit och pratat med henne i timtal utan en endaste tanke på att det tråkar ut mig eller dylikt.

Allt som jag tänkte på var om jag drömde?
Det här verkar för bra för att kunna vara sant..

Vackra ögon det har hon verkligen.

 

Visste redan från första gång jag såg henne att det var något speciellt med na, och det är det verkligen!

Sådan humor, kärlek, värme, glädje, trygghet som den här tjejen sprider är värt ett nobelpris.

 

Kan det här vara den verkligen rätta (the one and only)?
Ja jag tror det, har aldrig kunnat öppna mig så fort och säker för någon ny människa tidigare.

Får sådana känslor som mer eller mindre var helt okända för mig tidigare.

 

 

Roliga är att vi har en hel del gemensamt, blogg, perspektiv på livet, moraliska åsikter.

Men en sak som vi absolut inte har gemensamt är just det att hon INTE gillar action..

 

Men världens gulligaste är hon iallafall.

Vilket gör det givet att jag vill något mer än jag förmodligen själv kan inse.

Soulmate?

Det jag längtar och saknar mest för tillfället är att omfamna tösen.

 

 

 

Hej, ligger nu hemma med lite skön musik och julmust.

Trött är man då man var uppe fram till 6-7 imorse, galet vad jag och Ronja har pratat.

Jag förstår inte riktigt hur det kan gå så bra att börja prata och lära känna en istortsätt främling så pass fort.

Var lite stelt i början, men sen pratade vi två nonstop , vilket brukar vara relativt ovanligt när det gäller mig.

Lite tyst i huset nu dock..

Menmen :)

Attentionssökande pojk här, men ärligt talat börjar jag bli lite deffad i armar och överkropp.

Kanske inte just på kaggen, men däremot har jag ett markerande V som avslutas med ett litet gupp.

Börjar gymma snart också , då ska jag satsa ordentligt på att bli deffad.

Men jag ska absolut låta boxningen komma i första hand då det är förtillfället och en bra tid fram det enda som jag verkligen brinner för helhjärtat. 
Träning imorgon, det blir skapligt gött!

Tycker om att det är lite olika träningspass, vi har 3 olika tränare vid olika tillfällen.

Vad jag personligen uppmärksammat är att dom 3 har varsin område som dom kretsar kring mest.

 

Magnus=FYS, mycket fys och skapligt mycket ''hård'' sparring, med andra ord uthållighet.

 

Tony=Strategi, kombinationer, teknisk sparring och basic boxning.

 

Maria=Strategi, uthållighet, teknisksparring, högt tempo. 

Börjar se brister med boxningen i tärnsjö tyvärr.
Att det börjar så många nya som inte är seriösa eller satsar fullt för fem öre.

Rökpauser, skrik, destruktiva beetenden.

Skulle gärna sparka ut dom en efter en så vi som satsar och vill får den träning där vi får fokus och inte cirkus apor.

Dom borde la tröttna snart så skit samma.

 

Nej, springa ut och fixa mat till jyckarna och kasta i en tvättmaskin så jag får träningskläderna färdiga.

 

Ha de så jävla gött då!:d

Hallopp.

Sitter hemma nu och inväntar fin främmande :)

Städat HELA dagen och försökt få eld i vedspisen..

Men bra känns det nu när det är klart :)

Har inte speciellt mycket att skriva då mitt flow är helt ur balans oavsett vad det är om.

Så nu tackar jag för mig och kastar ved i spisen.

Cheeer's mate!

Halloj, imorgon blir det Uppsala hela dagen, jag skall stå vakt och upprätthålla stämningen på ett event som kommer stödja Bröst cancer fonden.

Hiphop and charity night is tha shieet!

 

Så här kommer en formell inbjudan.

 

I Uppsala imorgon är det en välgörenhets evenemang som stödjer bröst cancer fonden.
Kommer grymma rapare och dansare dit, Attention crew, Explict, Lx, och La familia.
Kommer vara ett grymt event, så jag rekomenderar detta starkt.
Personligen kommer jag gå vakt och se till så allt är i sin ordning.
Drog fritt.
Så Du är Varmt välkommen dit imorgon klockan 8 i ungdomens hus,Uppsala.
Länk; http://www.facebook.com/events/237046396422710/

 

 

Nu blir det lol och sedan sova.

Hörs! :)

 

Början.

 

Allt började år 1997, den tjugoåttonde juni.

Jag kom till världen, och det har jag inget större minne utav.

Jag menar vem har minne utav den dagen.

Men vad jag hört och sett var jag ett skapligt knubbig pojke.

Och just knubbig har jag vart ända sedan dess.

Det är en del utav mig som kommer avspegla och ha en stor betydelse för mig i framtiden.

Men jag har börjat lära mig att bearbeta denna punkt.

 

Nutid.

Jag har sedan jag börja skolan framtill slutet av 7an varit utsatt för mobbning och olika sorter utav kränkningar. Det har motsvarat med att jag har provat på alla olika stilar som finns, för att finna det som passar mig och får mig respekterad.

Jag har provat: Hiphop/rockabilly/rastafari/nationalist/emo mm.

Men inget utav dom stilarna fick mig att bli respekterad eller att känna mig säker i mig själv.

Anledningarna till att jag har varit utsatt har legat på alla möjliga grunder, några som jag själv orsakat och andra som jag varit helt maktlös på. Min kroppsbyggnad, dvs skostorlek, vikt, längd, utseende. Eller hur jag behandlat andra själv, jag var en väldigt svag individ under 4-7 och i fyran dök det upp en ny person i mitt umgänge som igentligen inte gjorde någon nytta för mig alls. Han hjärntvätta mig med alla sina dumheter istället och fick mig att leka någon sort utav Tony montana, jag tappa respekt för hela min omgivning och sökte bråk hos allt och alla. Sedan gick tiden och han försvann ur min närvaro och jag insåg att jag var själv och inte alls omtalad.

Det ledde till att folk börja ge sig på mig pshykiskt och jag börja tänkta efter och det skedde en förändring i mitt huvud då jag börja vilja ändra på mig och få en bättre till varo.

Nu i dags läget kan jag säga att det mesta första året var i fruktan, jag var en strykrädd liten jävel när jag var ensam. Men sen när tiden gick börja jag ångra mig från hjärtat, och det gick som det gick.

Vart hyffsat lugnt ett tag, tills jag bytte skola.

Då  blev jag såsmåning om utsatt, men inte alls med stora saker.

Men man blev osäker i sig själv, därav fattade jag tycke för att ge mig på svagare individer än mig själv för att försöka stilla mina känslor av värdelöshet.

Det funka till en början, sen kom samvetet ikapp och jag ångrar mig innerligen för allt sådan jag gjort.

Men sen gav jag upp det sättet att finna mig bekväm och hitta en nytt, Jo men vafan, varför inte ragga runt?

Börja ragga runt rejält eller ’’playa’’ som det kallades, och visst hjälpte det mitt självförtroende och självkänsla.

Men det vart ju ingen suceé hos pigorna när dom börja få reda på saker och ting.

Då blev jag stämplad och skriven player i pannan.

Men sen vet jag inte riktigt vad som hände, helt plötsligt skulle jag börja i våla och såg då min första riktiga chans att börja om och vara mig själv.

Jag minns första morgonen, jag gick upp , kasta på mig kläder som JAG trivs i, och åkte till skolan med enbart DENNIS i bagaget.

Jag kom dit och var 100% mig,  redan vid lunch hade jag blivit ’’antagen’’ eller iaf kommit in i en helt ny kompis krets, och det var ju lite flippat kan jag tycka.

Från att vara utanför, till att komma in i en gemenskap.

Det får ens blod att ila om man upplevt det.

Men det kändes som dessa människor tog emot mig som den jag var och uppriktigt sagt gillade mig för den jag var, ÄR.

Tiden gick och jag kom allt närmare i denna krets och kände mig lite tafatt tills slut då jag var osäker på om det skulle ta slut snart, så jag börja halvt få en skakig stil igen , börja leka sture p (halvt?).

Men den stilen märkte jag att jag faktiskt även gillar, jag menar vem gillar inte att gå i en skjorta, chinos,?

Men jag börja även svalka tillbaks till gamla tider och försökte göra mig lustig, vilket delvis gått över nu, jag repade mig och är 110% Dennis nu.

I dagsläget:

Jag är en bättre och mer kärleksfullperson.

Jag går på q, kyrkans ungdom.

Jag går på boxning som hjälpt mig med självförtroende.

Jag har ett mer socialt liv.

Anledningen till att jag blivit den jag är idag är :

Formad utav erfarenheter jag varit med om.

Vänner&Familj.

Boxning.

Hjärta.

 

cheers mate!

 

Hemma efter en period med allt möjligt i bagaget.. 

Började första veckan med prao på brandstation. 

Det var ju SUPER  kul tycker jag ändå , dock blev det långdraget efter en stund.

tänker nog inte gå in allt för mycket på det då de vart en del att göra där.

Men i princip så var man brandman ~PUNKT!~

 

Sen vart det en simpel skolvecka med prov osv. 

skapligt jobbigt och bissart att bli tvungen att anlände till verkligheten ifrån tankarnas rike. 

Tankarnas rike... 

Det är precis vart jag har vart snart i 1&½ månad, levt inom ett skal som garderar mina känslor och behåller mig någotlunda känslomässigt stabil.

Dock brister skalet ibland, och allt jag blir är instabil och bitter, som en 80 årig gubbe som kommer på småbarn att palla äpplen ifrån sitt träd.

Nej men jag har inte vart på bästa humör en period nu, och bearbetar det förfullt, dock vet jag varken ut eller in om det har någon verkan?.

Tror jag ställt in mig på att träna för att kväva all sorg som finns i mig.

Men det hjälper inte fullt ut.

 

Inte nog med det så har jag kommit på att jag vill tamefan ha ett förhållande med en stabil, trogen, och underbar tjej som man bara kan krama om utan någon som helt sensuell innebörd.

Något som legat och gnagt i mig länge, så van vid andra omständigheter i tidigare relationer. (Tyvärr.)

 

Antar att det här inlägget inte har någon större innebörd då jag mest känt att det är dags att uppdatera bloggen pga långtids inaktivitet..

 

Where are you?
I need you now more than ever.
All I want is to have it as before.
Hope you are well.
See you on the other side, after this misery.
Love you.

 

 

FTSFF.

Hellu-

Ligger i sängen med min cola och lyssnar igenom gamla spotify listor.

Så roligt har jag en fredags kväll och förmodligen imorgon med då jag är ensam hemma med lillebror hela helgen.

Trodde att man skulle njuta av ''föräldrafritt'' i den här åldern, men det gör jag ju blankt inte.

Nåväl, får väl härda sig efter situationen man är i.

 

Vart med en annan klass hela veckan, lite andra strukturer än i vanliga klassen.

Dom hade bättre undervisning i både bild, matte och svenska.

Jag har nog hamnat i fel klass, sällan man har både roligt samtidigt som man studerar.

Gjorde fysikprov i förrgår och biologiprov idag.

Det känns ju inte på topp vill jag lova.

Bara vart så mycket ett tag nu så jag inte orkat bry mig.

Och nu när jag väl försöker komma upp på benen igen så klarar man det inte till 100%.

 

Nästa vecka är det prao i Sala tillsammans med trevligt folk samt en gammal vän som man inte träffat på sådär 2 år ordentligt. Fun!.

Tagit upp det FLERA vändor tidigare men jag blir bara mer och mer upprörd för varje gång jag lägger märke till detta.

Herre gud hur klär flickor sig..

Att klädaffärer säljer ''slamp'' kläder för småbarn.

Helt sinnessjukt, att 4-6or går omkring med jätte tajta linnen och push up som sitter vid kinderna.

Sen har dom istortsätt genomskinliga tights så att man ser mer än dom döljer.

I detta fall, vilket även jag reagera på så låter det som att jag kollar in dessa individer. 
Men det är de sista jag gör, jag gillar att kolla på kläder samt hur folk klär sig.

Men det negativa med det är just att man blir lite halvt upprörd utav visa iaktagelser.

 

Nog med det, nu sak jag erkänna en sak som jag enbart kommer göra en gång.

Jockiboi är ganska vidrig.

Efter dem senaste inläggen han gjorde på sin blogg har han sjunkit i respekt.

Riktigt snuskhummer det där.

 

Btw, tror jag börjat lära mig att bearbeta det här med den hastiga bortgången utav min far.

Det är bra (?).

Bjuder på en helfestlig bild på mig och en god kamrat ifrån början av sommarn, lana i en biograf, kolla på 21 jump street.

MEN, tror att vi är två av få som suttit enbart i kalsonger under en film i en biograf!

Det var en ganska rolig känsla där ändå i det läget.

Sitter hemma med halsont och funderingar kring varför vissa saker är som dom är.

Roligtliv.nu, 2 prov den här veckan, varav en av lärarna är helt inkompitent och inte kan ha genomgångar för 5 öre, och andra enbart är en pojkslyngel. Så med andra ord får man lära sig hela kapitlet själv.

Veckan efter är det prao i sala, och åter igen veckan efter är det yttligare 2 prov till varav båda två ämnena har exakt samma lärare som dessa blivande prov.

 

Så nu tänkte jag ta och läsa så att ögonen vrider sig , och ta in så mycket i hjärnan att alla dessa nerver får kortslutning.

 

Livet suger kuk btw.

 

 

 

 

Var nyss ute och fixa tvättmaskin, i helgen blir det Konfirmationsläger, lite annorlunda då jag inte själv är en konfirmand längre.

Utan att man nu ska vara och hjälpa till samt ''stötts'' denna kull av konfirmander..

Var som sagt på begravning i Fredags, det väckte en hel drös med olika känslor och tankar.

Blev ganska mycket nya andsikten att träffa på, varav jag kände igen 2-3 st enbart av .

Men det som förvånade mig allra mest var nog ändå att jag blev bemött med en så stor glädje och kärlek.

Att bli bemött utav en sån energi första gången man ses är något helt underbart och nytt för mig.

Kändes ärligt talat som om jag kände varenda kotte som var där ändå, just på sättet man blev behandlad.

Fått en helt ny släkt, det uppskattar jag i varjefall.

 

Nog om det då jag inte vill gå djupare in på vissa saker.

 

Skolan har flytit på relativt bra förutom att Arvid (Ma, Fy, Tk-lärare) har slutat och ersatts med en 19 årig pojkspoling som inte ens är torr bakom öronen än.

Hur sjyst som helst, dock är han ett problem för ens studier då han inte kan vissa saker bättre än oss och rent av är kass på att ta genomgångar..

Inte hans fel alls, dock så skyller jag på Östervåla skola om jag inte når E gränsen på dom ämnena.

Grabben har inte ens tagit ''lärar examen'', tycker det är så idiotiskt då 9an är sista året för min del och att betygen räknas då, inte fan kan man sätta en halv man till tjänsten att betygsätta och undervisa en grupp stökiga tonåringar?. 
Blir bara så matt på skolans struktur och hantering utav att ta ansvar för sina elevers skolgång.

Lägger ut hur många tusen som helst på videokameror, enstaka skol böcker vad man lagt märke till.

Men dom tar sig inte tid till att kolla och inspektera skolans hygien?.

Vissa partier utav taket i skolan börjar mögla igenom, byter tegelpannor på taket förren efter att möglet tagit sig.

Vart är logiken i det?
Tom en 9a kan inse att möglet bergis har spridit sig runt om i byggnaden och utgör en skadlig risk för eleverna. 

Kanske inte förtillfället.

Men någon gång om inte vissa åtgärder tas så kommer just taket att falla in förmodligen, eller snarare garanterat. 

Likasom med att dom inte kan ha någon värme på i klassrummen, ska man behöva känna att man vill ha jacka under lektioner?

Kostar inte mycket mer att bara vrida lite mer på element helvetena..

 

Well, nu har jag hatat klart och tackar halvt för mig då jag ska gå till sängs så man kommer upp till ''skolan''.

Cya!

Hellu,

Idag är jag på glatt humör, för en gångs skull *host*.

Jag har städat, spelat, kollat film, fixat med hundar, och såklart bara varit.

Nu i efterhand ångrar jag mig då jag känner stort behov utav att verkligen läsa på till mitt engelska prov som kommer på måndag.

Engelskan i skolan är något som jag verkligen satsar på dels för att det är ett ämne jag verkligen kan hyffsat och att det är rikigt intressant.

Vet att jag får E utan att ens kolla i boken, men jag strävar efter ett mycket högre betyg.

Sen har jag en uppsats som måste göras imorgon som skulle in i fredags. 

I tid som vanligt, yepp.

 

Börjar få kläm på det här med LoL nu också, det höjer la stämningen.

 

Nästa vecka, eller den som kommer nu rättare sagt.

Så ska jag ta tag i skolan, hamnat lite efter då jag ställt upp som funktionär två dagar, och missat viktiga ämnen.

Sen på fredag blir det begravning, varav jag åker ner till Harbo och träffar gammla vänner efter.

Och så klart ska jag inte glömma det jag mest ser fram emot är boxningen, fan vad härligt det kommer bli då det var ett tag sen senast

 

Tänkte ta upp en halvt ''allvarligt'' ämne i detta inlägg, men tar det imorgon då jag känner mer feelin.

 

Nu avrundar jag detta inlägg med en bild på en GLAD dennis och säger Godnatt:d

Suttit i närmare 2 timmar nu och arbetat med engelska uppsatsen som skulle in förr veckan.

Fint de, sen har jag tagit en yttligare dag ledigt från ''vardagliga sysslor'' och kört ett mindre läs marathon.

Inte läst på länge, dags att börja ta igen det må man tycka.

Taggar satan till imorgon, träning.<3

Så klockrent skönt att bara sätta på sig handskarna och känna hur omvärlden bleknar bort ifrån ens medvetande, allt som finns då är endast nuet.

En sak som är bra skönt också är den trevliga träningsvärken man får dagen efter, och känner att man nätt och jämnt kan resa sig upp ifrån sängen.

Kanske inte allt för skönt för tillfället då, men man känner att man iallafall åstakommit något.

 

Har planer på att pusha mig till max inom boxningen och träna opp mig tillräckligt så jag kan gå match i början av nästa år. Vore en bra start på året om man kunde ta hem en vinst!.

 

Ska även försöka föra in någon sorts struktur så jag lyckas spara ihop lite pengar till moppekort.

 

Cheer's mate.

Shulululaz.

Idag har jag ärligt talat bara legat i sängen och kollat på film.

Så den här dagen har varit totalt rutten.

Dock så ska jag påbörja ed, edd och eddy serien nu sådär lagom till natten.

Känner sig som ett barn på nytt.

 

 

Angående inlägget från igår, så måste jag medge att jag känner mig lättare.

Att skriva av sig var nog precis vad jag behövde.

Begravning 28de, well..

 

Nog pratat om det, ska försöka tänka positivt.

En vis kvinna sa till mig här om dagen '' I mörkret lyser ljuset''.

Och det är nog precis vad det gör.

Har lite svårt att föreställa mig just ''ljus'' just nu, men jag vet att allt det här snart kommer smälta in och gradvis göra mindre ont.

 

Tänkt på en sak, Gurkan är nog bäst..

Menar hur klockren får en snubbe vara? 
Mr ambasadör om ni frågar mig :D

 

Gangnam style, den borde jag i det här laget kunna då jag nött sönder den medans jag spelat lol.

Kan inte urskilja om det är bra eller dåligt dock..

Dom där japanerna (?) kan dansa bra komiskt, det är ett som är säkert iaf!

 

Nu ska jag springa  ut och kasta mat till hundarna , sen kolla på min serie.

 

Cheer's mate!

 

Lägg märke till ny design+header. 

Hiss/diss?
Ja, facebook manipulerar.

 

Tänkte göra ett inlägg som är så privat och känsligt det bara kan bli, det är  en sida och hemlighet som jag hållt för mig själv.

Med andra ord så vet ingen förutom dom jag valt att berätta för, förren nu (Vilket jag kommer till sen.)

Jag kan inte riktigt ta upp det här med mamma eller någon som är närastående då jag har stora problem att öppna mig muntligt i samtal. Vilket beror dock på vad ämnet är.

 

Jag föddes 1997, och min mamma är mamma pia medans min pappa var john, dock försvann han och inte hörde av sig efter min födelse. 
Men efter ett tag fann min mor Mathias som är MIN pappa, han spelar sån otroligt stor roll och har alltid funnits där.

Men under årens lopp har jag haft mina funderingar över Vem min biologiska pappa är och hur han är, så mamma har berättat både positiva och negativa saker angående honom. Vilket fick mig att börja göra opp en bild i huvet om hur han var.

Men sen när jag var runt 9-10 så fick mamma återigen kontakt med honom, vilket hon haft under årens lopp .

och dom börja prata om hur jag ska få träffa denne okände man i mina ögon.

Men sen backa han ur , och jag stod där som ett frågetecken.

 

Åren gick, skrev mycket texter och brev som aldrig skickades då jag höll dom för mig själv.

Men sen fick jag lite perspektiv och en falsk bild om hur han var , återigen.

Han satt inne i två år , och jag bemötte tankar om han som om han vore en riktig bandit.

Vilket han var, dock trodde och tror jag på filosofin om att man bör få en andra chans.

Och jag gled ifrån tankarna, sen våren 2011 började jag tänka mer än någonsin på vem han egentligen var.

Då jag fick höra nya och gamla rövarhistorier angående honom gång på gång.

Och fick nog, jag ville verkligen få reda på vem han var på riktigt och bestämma mig själv.

Så jag tog och skrev ett långt meddelande över facebook till han där jag berätta om hur mina tankar kretsat osv, skrev även in mitt nummer och somna med tåren i ögat.

 

Minns att jag sov oroligt den natten och vakna tidigt och bara låg och tänkte , sen pep mobilen till och jag fick en relativt lång men kärleksfullt sms, även en bild på hur han ser ut, då jag var noga med att jag vill veta hur min ''biologiska far'' ser ut, detta sms fick tårarna att forsa rent sagt.

Jag minns hur glad jag var, det var verkligen ren lycka.

Från noll kontakt och 100 % osäkerhet kring denne man så fick jag äntligen ett tecken på att han ville veta av mig.

Och det var ingen liten känsla jag upplevde, dagen gick, och jag vart lite misstänksam då jag ansåg att det gick för snabbt och lite för lätt att föra en dialog med honom.

Dock så ringde han mig senare på kvällen, att bara höra rösten fick hela mig varm, prata på i någon timme och jag somnade strax därefter, jag kan nästan garantera att jag log medans jag sov då jag var gladare än jag hade vart på bra länge.

 

tiden gick, och det var skolavslutning, i det läget hade jag inte träffat honom än.

Men han dök upp där, och jag stod bara helt stilla.

Blicken fladdrade, och tankarna rusade kring huvet.

Samtalet började lite ringrostigt och segt måste jag medge, men sen vet jag inte riktigt vad som hände.

Helt plötsligt började vi två prata om allt möjligt och jag kände bara vänlighet och kärlek som var riktad till mig från honom. När jag skulle fara iväg så var det min och hans första och även sista kram.

Tiden gick, vi höll relationen bra och jag öppnade mig mer och mer för honom, utan vetskap utav mor eller far.

och så försvann han, han slutade höra av sig.

Då var jag inne i en period då jag inte visste vad som skedde runt om mig, jag var fysiskt närvarande dock inte psykiskt, i mina tankar var jag på en helt annan plats , en annan tid.

Sen hörde han av sig, önska god jul, gratulera på födelsedagen och förde korta men kraftfulla dialoger sins emellan.

Sen nu hade jag inte hört av denna man sen i slutet av juni 2012 och började vandra in emot min period som jag tidigare genomgick och då fick jag ett inlägg på facebook här om dagen, om hur han önskar saker vore annorlunda och önska mig lycka till i livet och fyllde det meddelandet med så mycket kärlek och värme.

En känsla som bara jag förstår, då han stod mig trots allt ganska nära.

Jag började tvivla och misstänka att han hade något problem, vilket han hade.

Jag svarade ihärdigt om hur jag inte vet hans hälsa och hur jag funderar kring saker han lovat och allt vad det innebär.

Det smset, var både kallt och rakt på.

Jag hade sån vrede emot denna man då han inte hade hört av sig medans jag försökt nå han.

så jag gjorde utlopp och medgav alla mina känslor.

 

Sen gick jag på träningen och då var alla tankar kring detta borta.

 

Men när jag skulle sova kom samvetet till en och jag började tänka kring vad jag gjort och hur hjärtekall jag var.

Den natten sov jag oroligare än jag gjort på flera år.

Och dagen efter så var jag bara nere.

2 dagar efter mitt sms, så fick mamma samtal från en kvinna som berättade att mannen som gjort inlägget inte längre var vid liv, han var död.

Hade begått självmord.

 

Jag var så rasande och på samma gång förkrossad.

Jag sprang ut och bara sprang och skrek, ville få ut klumpen som gnagt fast sig i bröstkorgen.

Ville få slut på smärtan.

Tror inte jag gråtit så mycket tidigare.

En bit utav min historia,en bit utav mitt liv, det var borta.

 

Den mannen jag talat om är min biologiske far, och en man jag är stolt över.

Jag såg han aldrig som just min pappa då Pappa mathias alltid funnits där och jag älskar han enormt.

Dock så var jag väldigt tajt med John, och han var en annan sorts fadersfigur för mig.

Bandet mellan oss är ganska svår att beskriva, det var något stort iallafall.

 

Hans del i mitt liv har delvis fått mig att bli den jag är idag, och fått mig att mogna och bli en bättre individ.

Jag kan endast säga att förlorad tid går inte att ta igen, men man kan skapa ny tid.

 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det är anledningen till varför jag vart inaktiv och bitter/ledsen.

Nu orkar jag inte med människor som leker kuratorer och frågar vad som står på och om jag är sur.

Jag vill hålla det här för mig själv och inte ha massa sympati, jag har alltid hållt saker inom mig och tänker fortsätta göra det hädanefter och bearbeta mina känslor själv.

 

Storslagen man i mina ögon.