Dennis A.J

Bloggen om allt och ingenting må jag förmoda! Enjoy!

Deeply thoughts.

Kategori: Allmänt


Det finns en del saker som får den framtida generationens tonåringar att framstå som fullständigt oförutsägbart och instabilt.

 Notice: vid detta tillfälle inser jag att jag ofta om inte nästintill alltid hyser oro inför framtida och nutida generationers moral och kompetens. 

Hur inser man egentligen att allt är på väg att spåra ifrån rälsen extremt innan det är försent? 
Hur vet man innan man står ensam i saknad av förlorade vänner, ingen inkomst, ingen att vända sig till och inte någon fast inkomst för dem delen heller. 
Det går inte att förutspå förrän det redan inträffat då man inte har något allsmäktigt inflytande på framtidens vägar och stigar.  Det är i det stadiet som ung vuxen, eller snarare vuxen ungdom som man bör försöka linda in ens framtid i säkerhet med gott uppförande och utbildning. 

Ingen människa kan existera i avskildhet ifrån andra individers närvaro då den naturliga sociala egenskapen krävs för att upprätthålla den psykiska hälsans befintliga välmående. Allt i en människas tillvaro kan kopplas till socialt umgänge och sociala tendenser till fysisk beröring. Social samvaro är och kommer alltid fungera som den bästa kuren till att läka sår och depression, vissa finner denna tröst igenom fysisk beröring framtonat ur samlag och ödmjuk beröring från en annan individ, man finner det igenom nya bekantskaper i form utav att socialisera sig med helt nya och okända personer för att finna likadana intressen och finna en emotionell sammankoppling. Det är blott några få exempel utav flera tusentals, man kan dock framställa det faktum att utan fysisk och psykisk närvaro utav andra människor så försvinner den mänsklighet som kallas stabil psykisk hälsa.

Bara dessa konkreta bevis angående den inre och saliga tillvaron beslutar om en bestämd individ kommer klara sig i den framtida civilisation som dom kommande generationerna kommer se till att gjuta av moraliska åsikter och acceptabla normer. 
En människas inre sociala kompetens påminner om matematiska ekvationer där det krävs olika medel och gester för att få fram den korrekta produkten, även symboliserat som svar. 
För att få en människa färdigställd och fullärd krävs det en mängd egenskaper som bara kan uppkomma ur djupa händelser i den sociala kretsen. Man lär sig av misstag, men man tar även lärdom av succéfulla händelser som lett en på rätt väg. I början när man uppjagas av ett misstag och en förlust i den sociala samhörigheten emellan vänner så känns det ångestfullt och sorgligt, men sen inser man att denna förlust blir trots allt en genialisk vinst i ens personliga utveckling. Det som uppkommer i tankarna är även att det inte är personerna i fråga man saknar, det som saknaden grundar på är närhet och rutin som pågått en längre tid. Givetvis kan man sakna dessa bortgångna individer men det handlar trots allt om att det inte var rätt tid eller rätt val att ta bekantskap med dessa då man förmodligen har skiljts osams och släppt all vänskaplig socialisering. Det är här som den fysiska beröringen tar sin fart, från person till person så finner man olika sätt att handskas med tvivel, besvikelse och ilska som man hyser åt en individ.
Men när ens självkontroll spricker tar dessa instinkter över där du skall försvara sig själv med våld, människans natur är våldsam och det har den alltid varit. Men den fysiska beröringen framkommer i for, utav slagsmål där man gör upp för att sedan inte längre samtala eller lägga tankarna på varandra.
Personligen tror jag att detta är den bästa kuren för att avsluta ett problematiskt förhållande emellan två personer. Givetvis under vissa krav där ingen får men för livet.

Som vanligt spårar trådarna ur för mina inlägg, börja på punkt A och avsluta på punkt F .



Cheer's mate!