Varför försöker jag ens?
Kategori: Allmänt
Hemma efter en period med allt möjligt i bagaget..
Började första veckan med prao på brandstation.
Det var ju SUPER kul tycker jag ändå , dock blev det långdraget efter en stund.
tänker nog inte gå in allt för mycket på det då de vart en del att göra där.
Men i princip så var man brandman ~PUNKT!~
Sen vart det en simpel skolvecka med prov osv.
skapligt jobbigt och bissart att bli tvungen att anlände till verkligheten ifrån tankarnas rike.
Tankarnas rike...
Det är precis vart jag har vart snart i 1&½ månad, levt inom ett skal som garderar mina känslor och behåller mig någotlunda känslomässigt stabil.
Dock brister skalet ibland, och allt jag blir är instabil och bitter, som en 80 årig gubbe som kommer på småbarn att palla äpplen ifrån sitt träd.
Nej men jag har inte vart på bästa humör en period nu, och bearbetar det förfullt, dock vet jag varken ut eller in om det har någon verkan?.
Tror jag ställt in mig på att träna för att kväva all sorg som finns i mig.
Men det hjälper inte fullt ut.
Inte nog med det så har jag kommit på att jag vill tamefan ha ett förhållande med en stabil, trogen, och underbar tjej som man bara kan krama om utan någon som helt sensuell innebörd.
Något som legat och gnagt i mig länge, så van vid andra omständigheter i tidigare relationer. (Tyvärr.)
Antar att det här inlägget inte har någon större innebörd då jag mest känt att det är dags att uppdatera bloggen pga långtids inaktivitet..
Where are you?
I need you now more than ever.
All I want is to have it as before.
Hope you are well.
See you on the other side, after this misery.
Love you.
FTSFF.