Jag förstår mig inte på vissa händelser som på något absurt vänster måste ske här i livet.
Allt var för bara en bråkdelsekund sedan alldeles perfekt och nu sitter jag här mitt ute i indiska oceanen med en kanot som läcker in liter vis med vatten.
Absolut hela min lycka hänger på en skörtråd.
flera vidriga händelser bara öser ner över mig, jag hinner inte avklara ett problem innan nästa kommer.
Hur mycket ska man behöva ta?
även om det mesta är självförvållat så är det precis lika mycket pina som det vore ändå.
Jag hatar innerligen att människan har egenskapen att kunna begå misstag.
under dessa femton år på jorden har jag bara levt bakom en falsk fasad.
Att man alltid ska veta vad man ska säga efteråt men inte för stunden ger mig enbart kramp i hjärtat.
Dessa misstag som jag begått kommer jag förmodligen ångra när jag blir gammal gubbe t.om..
om det nu går som absolut värst.

jag älskar dig oavsett och det vet du, jag ska ändra mig
.