Kommunist och propaganduist!
Kategori: Allmänt
Halloj.
Jag är så sjukt äckligt trött på folk som tror att dom kan allt.
Visst jag vet inte allt, jag kan inte allt.
Men jag gör så pass mycket jag kan och försöker lära mig.
Frågar man inte så får man inget svar och därav ingen som helst ny information!
Visst ibland kan jag la spela lite halv dum med flit och leka lustigkurre.
Men när man väl är seriös på en punkt och alla klagar så blir man bara lack.
Om man påstår/berättar om en sak eller flera saker hur man tror det ligger till eller vet så ska man väl fan inte knipa käft, speciellt inte om det kan höja betyget.
Men nej nej, här ska man bara vara tyst så lilla söta underbarnet/barna kan glänsa.
Det mest irriterande är när lärarn själv säger att det ligger till så.
T.ex, ett land behöver inte nödvändigtvis gå i konkurs bara för att dom har mer import än export.
Men tydligen skall det vara så enligt folk, har jag fel så kan jag ta det.
Men däremot när folk som tror att dom alltid har rätt inte delar samma argument eller lärdom så ska det minsann vara så fel det kan bli eller så ska man vara tyst.
Kommunister t.ex, blir ett jävla liv om jag kallar nån för kommunist då jag anser det ordet som fint när det lägger sig lite varsamt men stickande på tungan. Det har liksom tagit och blivit ett ord som jag kan kalla folk i humoristiska/oseriösa tillfällen men icke sa nicke.
Kommunist är tydligen ett hemskt ord som inte jag vet vad det är.
Och NEJ jag visste inte ordagrant vad det innebar, hade något hum däremot vad det kunde vara.
Det sura är att jag fråga min fröken om vad en kommunist var, det fick jag givetvis veta och beslöt mig genast för att det var en positiv i vissa normer.
Jag menar är man riktig kommunist så är tanken någolunda god iallafall.
Allt handlar om vilket sätt man väljer att uppfatta orden, om jag säger att det är blött som en fitta ute så menar jag ordagrant att det är lika blött som en våt ängsmark.
Men jag kan inte riktigt förmedla detta och leka fritt och ihärdigt med det svenska språket då människor tar illa åt sig, trots att jag aldrig säger något kränkande till en eller flera folkgrupper/personer etc.
Vet inte vad som är mest moget och omoget, att inte vara rädd för att yttra sig och säga precis vad man tycker och tänker därav stå på sig med sunt förnuft eller att leka med det svenska språket som varje dag utvecklas.
Eller om man är rädd för att säga saker, låta folk tala fritt så länge det sker med förnuft.
Livet och världen är ingen lekplats, det är en hemsk tillvaro här.
Allt krig, alla våldtäkter, alla mord, all svält, alla sjukdomar, listan är lång skulle nog inte hinna med allt.
Men det är trots allt vårat liv och vår värld.
Det finns inget positivt med krig och hemskheter, men därav finns det inte heller något negativt.
Vår värld skulle inte ens vara i närheten utav hur den är idag utan det här.
Människorna som finns nu skulle garanterat inte finnas.
Allt handlar om att saker och ting händer av en mening, jag kan inte säga och sedan stå för att krig och terror är bra på något sätt.
Men därav står jag för att allt händer av en anledning, inget sker för inget.
Allt som sker har en historia bakom eller framför sig om inte båda delar.
Allt som jag personligen tror är att det ända vi kan göra är att försöka få världen till en bättre plats och förhindra kommande krig, och få terrorn att upphöra.
Påtal om ingenting och för att runda av så ska jag till Frankrike i sommar igen!
Så sjukt skön lättnad, kommer vara ruggigt awesome att få komma tillbaka dit.
Träffa nytt folk och ta lärdom av en massa andra kulturer.
Har dock ingen aning hur jag ska hinna allt...
Sommar jobb, eget företag, Frankrike, Tenacious D, Fiska, Träna, sola och bada, hur fan ska jag ha tid med allt?!
Cheer's och ta hand om er!
