PLUGG
Kategori: Allmänt
Sommarsolens strilande strålar smeker över flickans ljusa hy, alldeles vit men slät.
Fåglarna kvittrar i träden och korna vandrar.
Elin går och sjunger och nynnar på något av dom absolut vackraste sånger hon känner till.
Flickan med blondt vågigt hår reflekterar solens solstrålar.
Flickan med fräknar som utgör prickig hy går och ler.
Flickan med lång, blomig och vacker klänning utav den finaste siden går på vägen med sina kor.
Hon skall valla dom tillbaka till sin boning.
Den vackra tösen är enda flickan i en artig och framgångsrik familj.
Hela dagarna till ända så valla hon sina kor till vattnet och tillbaks till hemmet.
Anders, en munter och givmild man.
Han bor brevid ån i gläntan vid hagen.
Anders är Elins fader, han älskar sin dotter.
En dag kommer det en ny man till den lilla dalen.
Han mötte flickan en solig sommar dag.
Elin blev överrumplad och våldtagen emot sin vilja.
Efter denna händelse så försvann mannen genast och allt som återstod var Elins upprivna själ och kön.
Bonden Tor fann flickan liggandes i gräset gråtandes.
Han tog genast med henne till byns doktor.
Dagarna gick och det gjorde även skvallret om att Elins heder befläckats.
Hon blev utstött.
Elin kände sig alldeles uppgiven och hjälplös, inget hon gjorde kunde på smärtan att upphäva.
Den dagen kom då Elins mage börjat växa, illamående växta från gropen av magen tills den for ut igenom munnen.
Tiden gick och den stackars vackra flickan blev levande död.
Hon hamna i en djup depprision.
Inget var som det en gång varit, inget skulle till att komma som det en gång hade varit.
Allt som återstod var sorg och smärta.
Elin stod inte ut, hon miste sitt förstånd och framstod galen.
En solig vårdag precis som den mörka dagen Elin befruktats emot sin vilja, så föddes en pojke.
En pojke utav vit hy, blåa ögon, och rött hår kom till världen.
Uppgiven och sorgsen begav sig Elin iväg från sin boning med sonen i en korg.
Elin tappa förståndet.
Hon gick ut i ån tills knäna ej syndes av vattnet.
Då löft hon sonen sin ut från korgen.
Hon kysste honom på pannan och sen lät honom falla.
Hon stod stilla, verkade som att tiden slutat finnas.
En enda sorgsen tår for ner för hennes en gång vackra hy men som idag är gammal och sliten.
Det tog inte mer än en halvtimmes väntan innan konstapel Göran fann barnet och Elin i ån.
Flickan stod fast frysen, inget gick till tydes att läsa av henne.
Enda denna kvinna gjorde var att bege sig fängslad till ett låst rum, tills den dagen domen skulle till att falla.
Fyra år för barnamord tycktes passa lagen.
Den dagen var Elin som död, hennes blick var svart.
Fadern Anders som bor i hagen, tycktes vara glad en dag.
En dag för länge sedan, innan denna skam kom till att befläcka familjens historia.
Hans ögon brukade gnistra av lycka och glädje.
Det folk ser idag är en gammal man med skägg och ringar under ögonen.
Det första som kännetecknar Anders är den groteska starka lukt av brännvin som genomborrar ens sinnen. Anders undviker folks blickar, han säger inget, inte något till någon ens.
Han anklagar sig själv för att ha släppt iväg Elin den dagen för att valla korna till sin betesplats.
Hans själ är sorgsen, hans tårar rinner ned för hans hårbeväxta kinder samtidigt som han kväver gråten med sin flaska.
Anders kommer aldrig bli den man han en gång var.
Nu lever han ensam i sin stuga, i väntan på sin dotters återkomst.
Den dagen dom skall vandra till nya marker, få en ny start.
Alla fick lida, alla förutom den hemska man som startat detta hemska kretslopp utav sorg, han kom undan med svansen emellan benen.
Men sitt straff kommer han att få en dag, en dag då han återförenas med jorden.
Fick i uppgift att göra en novell utav ''Elin i hagen'', hoppas det duger iaf..
