word,
Kategori: Allmänt
Början.
Allt började år 1997, den tjugoåttonde juni.
Jag kom till världen, och det har jag inget större minne utav.
Jag menar vem har minne utav den dagen.
Men vad jag hört och sett var jag ett skapligt knubbig pojke.
Och just knubbig har jag vart ända sedan dess.
Det är en del utav mig som kommer avspegla och ha en stor betydelse för mig i framtiden.
Men jag har börjat lära mig att bearbeta denna punkt.
Nutid.
Jag har sedan jag börja skolan framtill slutet av 7an varit utsatt för mobbning och olika sorter utav kränkningar. Det har motsvarat med att jag har provat på alla olika stilar som finns, för att finna det som passar mig och får mig respekterad.
Jag har provat: Hiphop/rockabilly/rastafari/nationalist/emo mm.
Men inget utav dom stilarna fick mig att bli respekterad eller att känna mig säker i mig själv.
Anledningarna till att jag har varit utsatt har legat på alla möjliga grunder, några som jag själv orsakat och andra som jag varit helt maktlös på. Min kroppsbyggnad, dvs skostorlek, vikt, längd, utseende. Eller hur jag behandlat andra själv, jag var en väldigt svag individ under 4-7 och i fyran dök det upp en ny person i mitt umgänge som igentligen inte gjorde någon nytta för mig alls. Han hjärntvätta mig med alla sina dumheter istället och fick mig att leka någon sort utav Tony montana, jag tappa respekt för hela min omgivning och sökte bråk hos allt och alla. Sedan gick tiden och han försvann ur min närvaro och jag insåg att jag var själv och inte alls omtalad.
Det ledde till att folk börja ge sig på mig pshykiskt och jag börja tänkta efter och det skedde en förändring i mitt huvud då jag börja vilja ändra på mig och få en bättre till varo.
Nu i dags läget kan jag säga att det mesta första året var i fruktan, jag var en strykrädd liten jävel när jag var ensam. Men sen när tiden gick börja jag ångra mig från hjärtat, och det gick som det gick.
Vart hyffsat lugnt ett tag, tills jag bytte skola.
Då blev jag såsmåning om utsatt, men inte alls med stora saker.
Men man blev osäker i sig själv, därav fattade jag tycke för att ge mig på svagare individer än mig själv för att försöka stilla mina känslor av värdelöshet.
Det funka till en början, sen kom samvetet ikapp och jag ångrar mig innerligen för allt sådan jag gjort.
Men sen gav jag upp det sättet att finna mig bekväm och hitta en nytt, Jo men vafan, varför inte ragga runt?
Börja ragga runt rejält eller ’’playa’’ som det kallades, och visst hjälpte det mitt självförtroende och självkänsla.
Men det vart ju ingen suceé hos pigorna när dom börja få reda på saker och ting.
Då blev jag stämplad och skriven player i pannan.
Men sen vet jag inte riktigt vad som hände, helt plötsligt skulle jag börja i våla och såg då min första riktiga chans att börja om och vara mig själv.
Jag minns första morgonen, jag gick upp , kasta på mig kläder som JAG trivs i, och åkte till skolan med enbart DENNIS i bagaget.
Jag kom dit och var 100% mig, redan vid lunch hade jag blivit ’’antagen’’ eller iaf kommit in i en helt ny kompis krets, och det var ju lite flippat kan jag tycka.
Från att vara utanför, till att komma in i en gemenskap.
Det får ens blod att ila om man upplevt det.
Men det kändes som dessa människor tog emot mig som den jag var och uppriktigt sagt gillade mig för den jag var, ÄR.
Tiden gick och jag kom allt närmare i denna krets och kände mig lite tafatt tills slut då jag var osäker på om det skulle ta slut snart, så jag börja halvt få en skakig stil igen , börja leka sture p (halvt?).
Men den stilen märkte jag att jag faktiskt även gillar, jag menar vem gillar inte att gå i en skjorta, chinos,?
Men jag börja även svalka tillbaks till gamla tider och försökte göra mig lustig, vilket delvis gått över nu, jag repade mig och är 110% Dennis nu.
I dagsläget:
Jag är en bättre och mer kärleksfullperson.
Jag går på q, kyrkans ungdom.
Jag går på boxning som hjälpt mig med självförtroende.
Jag har ett mer socialt liv.
Anledningen till att jag blivit den jag är idag är :
Formad utav erfarenheter jag varit med om.
Vänner&Familj.
Boxning.
Hjärta.
cheers mate!
